Snö
Äntligen kom snön men varför måste det snöa sådana mängder som det gör. Inget kul att köra bil men väldigt roligt att promenera med en busig hund. Jag undrar vad det finns i snön som gör att han får en sån energi.......................
Long time no see
Ja det var ju ett tag sen sist men operationen blev tuffare än jag trott och orken bara försvann men nu är jag tillbaka..............
Så sitter jag här i årets sista skälvande minut och tänker på det som varit. 2007 har gett mig många bra och dåliga minnen.
Jag tänker på den sk "vännen" som svek så hemskt i våras att jag faktiskt inte visste hur jag skulle gå vidare men som alltid så måste man nästan tro på att det finns en Gud. Dessutom måste han ha humor för jag fick skratta sist, fast jag egentligen inte tror på det där med att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
Jag tänker på min fars sjukdom och bortgång men också på alla glada stunder vi fick sista året han levde. Speciellt den där sista helgen på sjukhuset när vi var så många där och hälsade på honom och personalen körde ut honom i sängen till dagrummet så att vi alla kunde sitta och prata.
Jag tänker på en fantastisk resa som jag fick till Singapore. Väl omhändertagen, varmt och skönt, och ett otroligt minne för livet.
Jag tänker på dom små erkännanden jag fått på jobbet (äntligen). "Sega gubbar", chokladaskar, utdrag från "Blocket" som handlade om båten Britt, alla mail och feedbacken på höstens gruppmöten. En del lite småfräcka men alla med glimten i ögat.
Jag tänker på äldsta dotterns häst som träffade rätt veterinär och blev frisk efter många månaders konvelesens.
Jag tänker på yngsta dottern som träffade en vanlig svensk sund kille med mycket humor. Som hon flyttar till i dagarna.
Och så tänker jag på sonen som har träffat en tjej. Med ett leende på läpparna kan jag bara konstatera att tonårskärlek är ljuvlig.
Nu är det bara timmar kvar
I morgon ska det ske. Sista chansen att fixa till bröstet. Gissa om jag är nervös. Jag har försökt att jobba idag men det mesta har blivit fel så nu packar jag snart ihop och går hem och förbereder mig för morgondagen. Alla ni där ute tänk på mig!!!
Tonen var rå men hjärtlig
I den familj jag växte upp i var vi snabba med spydiga kommentarer. Men jag minns med värme i hjärtat hur vi tillbringade söndagsmiddagarna med att "slänga käft". Till middag serverades kalvstek, hemmagjorda pommes frites, gräddsås och "små jävla gröna ärter". Sen pratade vi i timmar om veckan som var och om den som skulle komma. Kryddade med diverse kommentarer. Länge trodde jag att det var så det såg i de flesta hem. Men rätt snart lärde jag mig att så var inte fallet. Bästa vänninan i tonåren lärde sig att acceptera men hon lärde sig aldrig att ge tillbaka. För hennes skull tonade jag ner mina spydigheter och ju fler människor jag lärde känna så försökte jag låta bli. I den familj jag själv har producerat håller vi inte på så där. X:et förstod inte utan blev sårad. Nu för tiden håller jag kommentarerna inom mig själv nästan alltid men ibland bara slinker dom ut innan jag hinner hejda dom. Igår gjorde jag det igen. En kamrat förstod inte utan blev sårad. Och hur man än försöker rätta till så blir det bara mer fel. Så nu hänger Ågren över axeln och skrattar åt mig!!!!
Nu är det snart dags!
"An angel took my hand and said you don´t have to worry"
Ja snart är det dags. Operation på tisdag. Jag måste vara kvar på sjukhuset i flera dagar. Hemska tanke. Men vad gör man inte för att se ut som en kvinna igen.
Fast jag undrar just nu vad det ska vara bra för. Att se ut som en kvinna alltså. Det är ju inte direkt nån som ser efter. Nej problemet är väl att man är alldeles väldigt mycket en del av det liv man lever. Inget spännande och inga nyheter direkt. Samma gubbar överallt, på jobbet, grannarna och på idrottsklubben.
Men snart har vi divisionsfest och sen ska vi gå på Casinot döttrarna och jag. Käka julbord så det sprutar ur öronen och kanske spela bort en krona eller två. Fast jag hoppas ju på att jag ska gå jämt upp.
Snart svarar jag inte i telefonen
Många sjuka gör att min telefon på jobbet går varm. Influensatiderna har slagit till ordentligt. Inte blir det bättre av att man själv går och hostar och hackar.
Vin och vatten
Helgen blev en sån där härlig blandning av ris och ros, vin och vatten, glädje och besvikelse.
Fredagskväll blev mor och döttrar kväll när man talar om veckan som gick samtidigt som man löser världsproblem. Lördag kom yngsta dottern hem med nya pojkvännen. En helsvensk kille som direkt passade in bland oss tjejer. Något nervös men det löste sig under kvällens gång. Och med tanke på hur historien har varit så är mamma nöjd och glad och håller alla tänkbara tummar för att det ska hålla den här gången.
Söndag var vikt åt min mor. Som kände sig lite ensam på Fars dag. Så vi köpte fika bröd och åkte dit för att muntra upp henne. Pigg och fräsch för sin ålder började hon rota runt bland min fars alla grejer och skulle visa allt hon hade hittat. Han har ju levt ett aktivt liv och farit runt över hela jordklotet så det finns mycket att se. Roligast var nog kortet på Tito, som han flög runt i Sydamerika någon gång i mitten på 1960-talet.
Ja så blev det lite besvikelser också under helgen men det tar vi en annan gång.
Nu ska jag jobba!!!!
